ett litet tips till er som- precis som jag- inte har någon "nigresserumpa" att vara stolta över: fake it! och nej jag menar inte rumplyft eller rump implantat, för vill du verkligen göra nått åt det få du som jag gå till gymmet och börja träna! nej, det jag syftar på är att ni kan använda kläder som jag att det iallafall ser ut som att ni har niceass. som kjolen på bilden till exempel, jag är inte överdrivet förtjust i utseendet på den egentligen, men den gör underverk för min kropp så it's a keeper!
just den här kjolen köpte jag på gina tricot på någon galen rea för en femtiolapp för nått år sedan, men det finns flera butikskedjor som säljer liknande modeller. lite "puffiga" kortare kjolar får ofta din lilla minirumpa att se större ut, men jag tycker även du ska uynyttja din lilla stjärt och använda tighta snygga kjolar som folk med mega ass inte ens får på sig! tro mig, flera av mina kompisar har verkligen NICEASS men får inte på sig kläder.. så bara för att jävlas lite med dem med drömrumpan, se till att utnyttja din lilla fina stjärt!
vad fan gör jag med handen? det där ser inte normalt ut!
jäääääääääääklar vilken chock jag fick! jag såg nyss saxobeat videon för första gången och herregud vad snygg alexandra stan är! jag fick fått mig att det var en kort, lite halv wannabe famous tjej med page som sjunger den men se så fel man kan ha, haha. jag vet inte om det är jag som är lite efter på grund av att jag aldrig kollar på musikvideos, men iallafall! visste ni hur hon såg ut?
tänkte bara tipsa er om den här bloggen som skrivs av caroline larsson, hon är en van golfspelare och har en syster som är proffs. för några veckor sedan, närmare bestämt 21 april, var de båda i Nya Zeeland på golfresa då ett stort jordskalv bröt ut. i bloggen får man både läsa om jordskalvet och känslor bakom det men även en ännu större, livsförändrande sak. det är nämligen så att hon länge har haft en godartad tumör i benet som hon har gått till läkare för under en längre tid. för ca två veckor sedan fick hon reda på att det hade bildats flera elakartade tumörer i benet. detta var någon speciell sort av cancer som inte gick att bota på något sätt utan ända lösningen var att amputera benet. caroline har nu haft ett amputerat ben i tolv dagar och berättar om sin vardag, man får läsa om hennes beslutsamhet att komma tillbaka in i golfen och hennes fighting spirit. jag vill oxå kunna vara som henne, hon är stark och en riktig förebild!
för er som inte är så alerta och kopplar ihop mina två senaste rubriker till någonting så kan jag berätta att jag sitter och lyssnar igenom veronica maggios nya skiva, and i like it! till alla människor som gillar "jag kommer", lyssna på resten av skivan också! ska jag komma med någonting negativt så måste det väl vara att alla låtar låter lite likadant, meeeeeeeen det spelar inte så stor roll tycker jag för jag gillar hur det låter och textvariation är väl aldrig fel?
när jag satt och lyssnade igenom skivan, kom jag plötsligt på mig själv med att sitta och sjunga med. jag tror jag ska tolka det som att jag tycker helt spontant att den låten var bäst, eller vad tror ni? dessutom stämmer texten in på mig ganska bra vilket jag gissar bidrar lite, men samtidigt drar ner låten rätt mycket. det är komplicerat det där med musik..
förresten, vet ni vad jag såg i helgen? busshållsplatserna har börjat bli lite hi-tec! nu kan man alltså äntligen bli lite uppdaterad om saker och ting även fast man inte har iphone. super bra! jag förstår inte riktigt hur info lådan funkar men den är väl säkert jätte bra att ha där. måste vara lite genomtänkt, det fanns ju blindtext och grejer, haha. är det någon som har sett det här på fler hållplatser, jag har bara sett det vid edsbergsskolan!
innan jag gick till träningen idag (igår?) tog jag och mina småbröder ton till den här låten. helt galet att jag kan typ hela texten mååååånga år senare, men den är ju grym!?
mitt labbrapportsskrivande räddades lite utav proviva jordgubbsdricka och en bakande lillebror. tack för bullarna oscar! att det dessutom är säsongens sista solsidan på tv gör detta till en rätt bra kväll trots mycket plugg. det är bara att fortsätta kriga för det är inte överdrivet långt kvar till sommarlovet. iallafall inte för oss dagy barn som har våran sista riktiga skoldag i slutet på maj, inte helt fel!
vet egentligen inte om jag gillar att akon har gjort en duett med michaels ratade material, men visst är väl låten bra? eller är det bara jag som både har en stark förkärlek till michael jackson och gillar lite mainstream musik?
hittade en blogg skriven av en tjej med anorexia, jag är helt tagen. känner igen mig allt för väl i delar av tankegångarna, tur att jag är ett sådant matvrak!
min nedladdning av musik och min itunes har cepat sig riktigt mycket sedan jag flyttade hem från falköping vilket har lett till absolutl noll ny musik till min ipod på snart ett år. som tur var lät jag ellen lägga in sin musik och så dessutom slumpade jag massa låtar från artister och band jag gillar så jag lyckas fortfarande hitta massor massor utav låtar på min ipod som jag aldrig har hört innan. de här är några av de lite rockigare låtarna jag hittade, and i like it- a lot! framförallt den första låten har jag suttit och nynnat på ända sedan min ipod dog, men även refrängen på nr två har borrat sig in i min hjärna. GODNATT!
nu är det så att jag har inte designproblem med bloggen så jag tänkte fråga mina grymma läsare hur jag ska lösa detta. tänkte börja med att fråga hur jag ska kunna få mina inläggsrubriker och min inläggstext (lite tunnare bara) att se ut såhär som det gjorde när jag bloggade på myshowroom:
sedan så skulle jag även vilja få min blogg att bli ganska betydligt bredare.. jag tycker det ser otroligt löjligt ut när bloggen tar upp mindre än halva skärmen för att den är så smal. någon som kan ge mig ett handtag?
min lillebror tipsade mig om google chrome som de använder sig utav i skolan. tydligen är det som ett nytt explorer eller firefox, och precis som det är med nya sådana så funkar de super bra i början tills alla har börjat använda det. jag har laddat ner det men har inte hunnit prova på det än. har ni testat det och vad tycker ni om det? bra/dåligt? onödigt?
jag har precis genomgått en sak som alltid tidigare har varit extremt ångestfylld för mig. jag har haft panik, jag har skolkat på grund utav det och jag har stått på skoltoaletten och gråtit innan för att jag verkligen inte vill. självklart så pratar jag om muntlig presentation, redovisning, föredrag, tal eller vad sveriges alla skolelevar kallar det för.
jag var aldrig riktigt varit rädd att visa upp vem jag var, vad jag tyckte eller hur jag kände i olika situationer när jag var riktigt liten. på dagis var det jag som var bossen och mötte jag andra bestämda barn blev det ofta lätt bråk. när jag hoppade över sexårs för att börja i ettan när jag precis hade fyllt sex började min osäkerhet. i början var den framförallt för att klassen kändes så mycket större, jag kom ju istorsett direkt från dagis. jag hade precis fyllt sex år men minns fortfarande första gången jag tittade in i klassrummet på jessika och andrea som skulle väga upp hur många hekto som gick på ett kilo. att jag kände mig osäker i den nya klassen var fullt normalt, men att jag aldrig riktigt kände att jag var värd någonting har defenitivt bidragit till min stora osäkerhet jag länge har känt för mig själv. jag fick kompisar i klassen redan från början och det var inte ofta problemet med att jag inte hade någon att vara med kom upp, men det fanns en tjej som ändå lyckades få mig känna mig sämre än alla andra. hon var ofta på mig med pikar om mig, min familj och framförallt mitt utseende. även fast jag har försökt att förlåta henne så vet jag att jag aldrig kommer att glömma vad hon har gjort mot mig, det har format min personlighet så enormt mycket.
jag har länge kämpat med extrema komplex, detta tillsammans med den stora osäkerheten jag alltid kände har fått mig tro att det jag säger inte spelar någon roll. under redovisningar önskade jag att alla skulle sitta och prata med varandra och varken höra vad jag hade att säga eller ens se att jag stod där framme. jag ville stå där framme och rabbla min text med mitt generade ansikte och mina darriga händer utan att någon märkte det, bara för att få det överstökat. idag hade jag redovisning, och det är klart att mina händer darrade- det går tydligen inte att undkomma för mig. men jag genomförde redovisningen utan problem och jag blev inte ens generad.
jag är så mycket starkare i mig själv idag. jag vet att jag är värd att lyssna på precis lika mycket som alla andra och vågar oftast stå för det jag tycker. jag har fortfarande problem att improvisera och debattera då folk lyssnar, men jag jobbar på det. jag har valt kursen "konsten att tala" och hoppas på att få läsa den nästa termin och jag vet att min skräck att tala inför folk snart helt kommer att försvinna. med den här texten så vill jag iallafall försöka få er unga tjejer (och killar kanske?) som läser detta att förstå att det bästa du kan göra för att komma över din rädsla är att möta den. tvinga dig själv att redovisa, försök att uttrycka dina åsikter i grupp även fast det är jobbigt, prata med din lärare om tips och återigen: tvinga dig själv igenom det! det man har hört om att det blir lättare för varje gång är verkligen sant, även fast det känns som att det går extremt långsamt i början. lycka till, du är inte ensam!
kom precis hem från farmor och farfar där vi firade farfars 78-års dag. super härligt att vara tillbaka där, det händer ju inte allt för ofta tyvärr! iallafall så fick jag precis reda på att pappa glömde sin jacka med plånbok och allt i hos dem och eftersom att han åker till adu dhabi imorgon så behöver han dem. därför sitter farmor och farfar just nu i bilden på väg hit tror jag, niiiice! förresten så bjöd de på massa god mat när vi var där, riktigt gödningsläger haha! bland annat så fick vi den här tårtan som var sinnessjukt olagligt god, prova den!
nummer tre på topplistan av nya bloggar jag har börjat följa har vi fridas blogg, den handlar både om kläder men även lite om små inredningstips så som snygga handdukar från lexington eller en ny snygg lampa. att hon dessutom langar ut rabattkoder lite hela tiden gör inte alls bloggen mindre läsvärd!
mina vänners iphones/ipods har fått mig att hitta tillbaka till mitt gamla älskade spel, towe defence. det är helt sjukt vad det spelet är beroendeframkallande! vi har i stortsett suttit hela dagen idan och hela dagen igår och spelat och när emil ringde mig idag och frågade om hans ipod låg kvar på hans skåp var det min första tanke. självklart hade jag också den turen för när jag kollade låg hans upod kvar, så ikväll vet jag vad jag gör! jag ska i och för sig plugga historia oxå, men det här spelet är farligt så vi får se om jag kan slita mig!
i can give you, you can give me.. something, everything.
måste säga att jag dör lite varje gång jag ser det här.. när då våran engelska lärare satte på det här klippet på lektionen dog jag ännu mer. och nu när vi läser shakespeares manus på engelskan dör jag igen. herregud vad fint gammal engelska låter. jag dör lite.
O, here
Will I set up my everlasting rest,
And shake the yoke of inauspicious stars
From this world-wearied flesh. Eyes, look your last!
jag kom nyss hem från sushinight (utan sushi för min del, höhö) hos ellen och jag måste bara tipsa om filmen som vi såg. det är inte ofta en film tar slut och man är riktigt nöjd, sätter sig och tänker att det här var en riktigt bra film. The blind side är verkligen en sådan film, det är en riktigt fin historia om en pojke som heter Michael Oher. Filmen inspererar verkligen, iallafall mig och mina vänner, till att adoptera och ta hand om barn som har det svårt. jag har tänkt på det flera gånger förut, men det skulle kännas så bra och så rätt att kunna rädda ett barn från att komma in på fel vägar och istället erbjuda ett hem och en trygg uppväxt. filmen är verkligen sevärd, och det bästa av allt är att den är sann!
