jag flyttar på lördag. det jag har halv längtat efter och halvt fruktat hela sommaren. har dock allit sett fram emot det, fram tills för några dagar sen. det är nu jag fattar att det här verkligen händer. jag lämnar mina kompisar här hemma i sollentuna, jag lämnar min familj, jag lämnar allt. rudbeck har alltid varit mitt mål, det jag ahr sett fram emot och kämpat för. helt "plötsligt" så korsas den drömmen av en annan. för tillfället vet jag inte riktigt vad jag känner starkast för faktiskt. jag vet inte vad jag vill göra med mitt liv. vill jag lägga ner tre år på att träna stenhårt för att försöka bli en elit spelare i volleyboll eller vill jag vara hemma, festa, ta det lungt och göra allt som vanliga tonåringar gör? att flytta till falköping skulle ju ofc. inte bara vara jobbigt, de skulle vara väldigt kul oxå. att få bo med kompisar och sånt. men jag vet inte, är det bara att få bo med kompisar och sånt som lockar så är det ju inte rätt? det ska ju vara volleybollen man är ute efter, annars gör man ju något man inte vill helhjärtat.
 
just nu har jag ungefär samma ångest som jag hade innan jag skulle börja i engelska klass i 7an. tillslut blev det så att jag började i engelska klassen, efter väldigt mycket velande fram och tillbaka. och nu är jag jätteglad att jag gick i engelska klassen. hade jag inte gjort det hade jag antagligen inte ångrat det valet heller, men nu har jag fått så bra undervisning och jag har utvcklats så mycket mer än vad jag skulle ha gjort i en vanlig klass.

skulle jag välja att inte ta chansen att flytta till falköping tror jag att jag kommer ångra det galet mycket faktiskt. det är en chans som inte många får, känns dumt att bara kasta bort det. men jag vet inte. det känns bara inte rätt just nu. jag har min näst sista dag i stockholm och jag sitter och gråter över att jag ska flytta?


vill jag spela volleyboll i framtiden, vill jag bli en elit spelare, vill jag istället satsa 100% på skolan och se till att få ett riktigt bra jobb?  - jag vet inte, hjälp!