när jag var liten spenderade jag alltid somrarna med att resa runt i sverige med min familj. bland annat så åkte vi till donsö (där morfar växte upp), västervik, vikensved (där farfar växte upp), skåne för att hälsa på josefin osv. jag brukade även ta en extra vecka och vara med farmor och farfar i västervik där farmor och annmari växte upp. för ett antal år sedan sålde de huset/lägenheten (vet inte vad man ska kalla det) .. jag blev sjukt ledsen och kommer fortfarande ihåg pianot i det gammaldags inredda vardagsrummet, den smala bäddsoffan jag sov i, den konstiga proppen i badkaret, de typiska skålarna där det står "socker", "mjöl" osv. på, plånboken i kökslådan som inte innehöll mer än ett par kronor. jag kommer fortfarande ihåg farmors ledsna min varje gång hon berättade om att de inte hade tillräckligt mycket pengar och om hur kalle (farmors pappa) dog när hon bara var fyra år och de ännu inte hade flyttat in till stan. usch, jag blir så ledsen när jag tänker på det.. tänk, jag saknar det huset och alla minnen därifrån, tänk då hur farmor känner som växte upp där. som bodde där hur länge som helst och har tusen gånger fler minnen där än vad jag har. jag var med när vi skulle tömma lägenheten, en del saker skulle säljas, en del "delas ut" till släkten och en del slängas. jag kommer ihåg att jag satt där nere i källaren och grät och hittade en dammig porslinssak som ska sitta på väggen. jag har för mig att farmor berättade att det var ediths (farmors mammas) som hon hade haft innan. iallafall så frågade jag vad de skulle göra med den och om inte jag kunde få den. och så blev det.. varför jag kom på det här är för att pappa kom in i mitt rum igår och satte upp porslinsflickan på väggen i mitt rum och jag blev nästan gråtfärdig.