i gårkväll tog jag på mig min gamla rosa snobben pyjamas som jag använde när jag gick i fyran eller någonting och låg och tänkte på hur mycket som har förändrats sedan dess. då kretsade inte livet så mycket om skolan, träningar och sånt, mer om hur jag var kär i znar samtidigt som mickis, att erika mobbade mej för mitt utseende, att jag var kär i yousaf eller min stora crush på roni, haha! om killarna på ringen var seriösa när de sa att ihman va kär i mig, om jag skulle klara nationella proven i femman (HAHA!) eller när femte harrypotter boken skulle komma ut.. det var riktigt härligt att tänka tillbaka på tiden när man var mindre då största problemet i skolan va att jag inte skrev lika fin skrivstil som erika, eller ritade lika fint som mikaela. nu är problemen lite större och svårare att lösa, och vad som ger mig lite små ångest är att de fortsätter att växa, och man vet aldrig när de slutar. när problemen slutar växa ser man istället tillbaka på tiden och undrar varför man inte satsade med på den där snygga killen eller skolan/jobbet. jag längtar helt enkelt tillbaka till förut, men samtidigt är man ju sjukt nyfiken på vad som kommer hända senare i livet.. ?