Hade tänkt att vi kunde åka till Kista mamma och jag, vi har inte gjort något tillsammans på hur länge som helst och jag saknar det lite faktiskt. våran relation är inte särsklit bra längre alls. det är för mycket bråk, vi bråkaar om precis allt. och som vanligt blev det bråk, och jag som innan tyckte det kunde bli rikigt kul att åka iväg tillsammans med henne men nu har jag tappat lusten helt.
pappa sitter och snackar med mej nu om att jag måste äta och att jag är sur för att jag inte har ätit och blablaba du har alltid haft problem med att äta. och jag är väldigt känslig för blodsockerhöjningar och blablabla ..

tjat tjat tjat, snälla kan vi åka till kista det kan bli roligt osv. asså snälla, jag pallar inte, vad fan är det ni inte fattar.

jag vet en sak som dem inte verkar fatta och det är att en relation byggs upp av två personer inte en. att det inte bara är en person som kan förstöra en relation, det måste vara bådas fel. en person kan inte vara orsaken till att en relation förstörs, men är inte sur på någon utan anledning, man skriker inte på någon utan anledning, det är alltid bådas fel. men inte i vårat fall, enligt dem. de säger att jag behandlar mamma dåligt, att det bara är jag som startar alla bråk, att jag inte gör det jag ska, att det är jag som skriker, att allt är mitt fel. de är vuxna, de borde förstå bättre än att allt inte kan bero på en enda normal människa..

usch, jag orkar inte med min famlij just nu, längtar tills jag flyttar till falköping och volleybollgymnasiet så att dem slipper mig. pappa och mamma verkar börja se fram emot det oxå nu, att de äntligen blir av med mig.