satt nyss och kände mig super förvånad och fick precis ett litet ryck.. det är juni imorgon! det här betyder alltså att skolan slutar om elva dagar och min lillebror fyller år om nio dagar (imorgon alltså). helt galet! jag vet att alla tänker på det hela tiden, och inte minst säger det.. men jag har nog inte riktigt fattat det förrens nu, att det är slut snart. vi går ut ettan. självklart är jag glad över att det blir sommarlov men det är också sommarlovet jag fruktar.. eller nej, egentligen inte lovet, mer det som kommer efter. angelica flyttar hem & jag har ingen aning om vad jag ska göra falköping eller rudbeck? volleyboll eller flytta hem och satsa på beachen? jag känner på ett sätt att jag vill vara kvar här i falköping för jag gillar det att de flesta är så öppna och inte är rädda att söka kontakt på samma sätt som hemma. dessutom har jag angelica och madde här som jag verkligen verkligen trivs att umgås med. vill inte att det ska ta slut. samtidigt så behöver jag min fritid, ni hemma vet hur jag är och att jag behöver min ensam tid, och jag klarar inte av att vara tvingad till att göra saker, dvs. träna tre timmar om dagen. vet inte alls vad jag vill just nu, allt är fucked i falköping och jag pallar seriöst inte flytta hem heller på nått sätt. visst, kul med kompisar och familjen nära, men jag kommer inte klara av att bo hemma tror jag. precis som här är jag begränsad och får inte göra vad jag vill, de måste ha kontroll på allt jag gör och det finns för mycket regler. just nu längtar jag bara till tiden efter gymnasiet då jag och josefin flyttar ihop till vår mysiga lilla lägenhet som vi alltid drömt om, vi kan bestämma allt själva och kan göra precis vad vi vill.. vi har ju alltid varandra.




det är inte många jag vågar säga föralltid till, men till dig är det självklart. PUSS!