när jag precis har stoppat den första tuggan tårta i munnen hör jag hup mamma ropar "kom hit med en hink, oscar kräks". underbart sugen jag blev på att fortsätta äta nu, speciellt eftersom han var en av dem som åt tårta precis innan mig. tyvärr vet jag allt för väl att jag kommer äta upp den här tårtbiten ändå, jag måste. en rejäl sockerkick behövs defenitivt om jag ska kunna knåpa ihop ett repotage på tusen ord på en timma! en rejäl sockerkick och riktigt taggande musik. iallafall så vet ni att jag lever nu, men frågan är om jag mår så bra imorgon.. det finns ju en risk att även jag får sova med huvudet i toaletten i natt. det känns som det, jag vill inte!