hanna lönnqvist mår inte bra av att vara hemma. hon saknar folk i falköping, hon vill ha någon att sova med om nätterna och ligga och prata om allt och inget med. hon har ångest över skolan som börjar snart, hon har alldeles för mycket att göra redan nu och just nu har hon lov. hon mår dåligt på grund av att hon själv aldrig vägar släppa taget om folk och tillfällen och gå vidare. hon mår dåligt över volleybollen som tidigare var hennes tillflyktsort, nu är hon skadad och känner sig dålig, utanför och har dessutom sjukt ont när hon spelar. hon oroar sig för sin farmor och farfar och känner att tiden är för kort. hon mår dåligt hemma på grund av att hon på något sätt alltid lyckas börja bråka med sina föräldrar. hon känner att livet suger just nu. hon undrar om man kan "gå in i väggen" på grund av sånt här, för hon mår fan inte bra.