på något sätt känns det som att mitt liv redan är planerat, att oavsett vad jag gör så finns det någon som ser till att jag ett steg i en annan riktning än den jag själv väljer. jag väljer idrottsklass, någon väljer engelskaklass. jag väljer volleyboll, någon väljer skador. jag väljer rig, någon väljer flytta hem. jag väljer rudbeck, någon väljer danderyd.. sen är det ju det här med killar, jag låg och tänkte på det igår och kom fram till att jag alltid lyckas ha två år mellan varje person som jag börjar gilla- på riktigt. i början på dagis var det sebastian, sista året på dagis stillman bröderna, (gick inte på sexårs) i tvåan var det andreas, fyran znar, sexan yousaf, åttan david och i ettan alex. betyder det här att det inte finns nått hopp för mig under tvåan? känns ju i alla fall helt sjukt att det matchar rätt perfekt med två års hopp mellan alla killar jag har gillat ordentligt. konstigt det där med slumpen, för visst borde det väl ändå vara slumpen som avgör? .. eller är det min ”någon” som redan har allt färdigplanerat?