julkänslan & presentångesten stiger mer och mer för varje dag som går och för varje centimeter snön höjs. jag har funderat lite på det där med att köpa julklappar och när ska man egentligen sluta ge bort skit som man har gjort i slöjden och börja ge bort saker folk faktiskt vill ha? mina bröder berkar inte riktigt vilja passera det stadiet och den äldsta är lixom tretton, så gammal var jag när jag började gymnasiet. eller nej, när jag började nian, men iallafall, jag började iallafall använda mina egna pengar för att köpa presenter med långt tidigare än så. det är ju superkul att se någons reaktion när man vet att man verkligen har lyckats med en present!


söt julfjortis i sjuan, super söt..

nu är jag trött och avundsjuk. och jag tycker inte om att vara avundsjuk för det är egoistiskt och knäppt. men det är inte så lätt när allt går skit för mig medans livet bara verkar fungera toppen och flyta på som vanligt för alla andra. det är lite jobbigt när inte alla har bloggar och man inte kan läsa om andra människors problem, då slipper jag känna mig som ett emo när jag sitter och klagar här på mig själv. har förresten typ brännt mig på högra handleden så jag ser ut som ett litet emo nu också, toppen!




en annan bild från när jag provade mammas kamera, jag gillar att man ser snöflingorma. & jag måste faktiskt berätta för er att bilderna ser så mycket ballare ut på mina dator än på bloggen eftersom att de är mycket större då. nu ska jag hoppa i säng iallafall, godnatt!

här är en av bilderna jag tog när jag provade systemisen, gillar den på något sätt faktiskt. hallonen är konstiga men de små vattenkulorna är asballa enligt moi. om jag kunde så är det precis sånna här saker som jag skulle vilja fotografera, vackra tillfällen som går så fort i verkligheten att man inte hinner uppleva dem. eller jo, det finns vissa som redan har sett allt sådant, någon som kan lista ut vilka jag menar? en ledtråd är att jag ska se på den filmen nu, godnatt!

god morgon, godmorgon, hej, hej och hallå!

jag har precis varit duktig och kollat på det två första avsnitten av ung & bortskämd som mamma hade spelat in. jag måste säga att jag har lite delade åsikter om det här programmet, för det första så tycker jag faktiskt synd om en del- som till exempel olga-isabelle som faktiskt inte verkar veta över huvudtaget hur man gör någonting alls i stort sett. jag tycker det är dåligt av hennes mamma att passa upp henne så mycket så att hon inte ens vet hur man gör själv.
de andra i huset tycker jag faktiskt är duktiga och jag måste säga att jag blev galet imponerad av han timnånting när han både kunde fixa dammsugaren och el saken. hade jag kommit i situationen att någonting faktiskt inte fungerar hade jag nog fått lite små panik faktiskt. jag vet ju faktiskt hur det är eftersom att jag bodde själv i falköping i ett år och nu när jag tänker tillbaka på det måste jag ha varit ett helvete för bovärden. jag klagade på att vattnet droppade, att lampan i kylen inte funkade, att lampan på toaletten inte funkade, att dörren knarrade, att det var svårt att låsa dörren och så vidare. men det är verkligen så mycket svårare än vad det ser ut att faktiskt ta tag i situationen.

nu när jag satt och tittade och nu efteråt när man tänker tillbaka lite på programmet så funderar jag hela tiden på hur bortskämd jag faktiskt är jämfört med dem. min första kommentar när jag såg programmet var "men herregud alla är ju inte ens bortskämda!" och det känns som att det är ganska väldigt annorlunda gentemot vad många andra tycker. jag har aldrig riktigt förväntats göra någonting här hemma, iallafall inte sedan jag flyttade hem. jag har en tvättkorg på mitt rum (för att jag inte orkar gå och lämna sakerna i badrummet på samma våning) som pappa hämtar kläder ur när han ska tvätta. pappa dammsuger mitt rum, vattnar mina blommor, ropar till mig på morgonen när frukosten är klar och jag gör i stortsett ingenting här hemma nu när jag tänker efter. när jag var yngre skulle jag börja ha som uppgift att tvätta speglarna en gång i veckan/varannan vecka, det höll i två månader och slutade med att det var pappa som gjorde det. och nu när jag tänker efter, hur mycket gjorde jag i falköping egentligen? jag höll koll på mina kläder och stoppade mina egna kläder i garderoben och så tvättade jag. och jag måste säga det till er, tvättning är överskattat! det är inte jobbigt verkligen. vi hade tre maskiner så det var bara att bära ner tvättkorgen, lägga svarta kläder i en, vita i en och blandade i sen sen sätta på typ 50 grader, stoppa i medel och trycka på start. dessutom så torktumlade vi allting, lätt som en plätt!

usch vad dålig jag känner mig nu när jag tänker på allt det här. men jag kan trösta mig med att den yngsta faktiskt är arton och att de har egna lägenheter som deras föräldrar betalar osv. så jag har två år på mig att mogna.




och nu har jag tjugo minuters powernap på schemat innan det är dags för mig att sätta igång med plugget. treeeevligt!

tänkte bara berätta för er att jag är lite kär i den här bilden av någon anledning. kanske för att allt var så lätt då, sommaren gör en verkligen lycklig!

... och därför ska man inte sälja newbody saker. (eller iallafall inte ta på sig ansvaret att få allt hemskickat till sig och sortera allt)

hmm, enligt facebook är jag med i någon grupp som heter typ iloveallaah.com eller någonting, riktigt mysko! måste ju säga att jag själv inte har något minne av att jag har blivit medlem där, någon som vill erkänna en facerape eller är jag undermedvetet muslim?




"On behalf of the entire team at iloveAllaah.com, we would like to wish EiD Mubarak to all of our brothers and sisters across the world. Wishing you all a Blessed and Happy EID AL-ADHA! "Taqabbal Allahu minna wa minkum" (May Allah accept it from us and you)." och så fortsätter det långa mailet jag nyss fick. jag känner mig felplacerad i min egen inkorg.

jag hittade ett busskort på vägen till skolan idag, är sådana personliga så man kan lämna in dem eller finns det lixom inget att göra? jag tänkte att hittar jag inte ägaren kanske det är någon läsare som är lite sugen på ett busskort som gäller fram till jul? ni får kommentera ni som vet, jag har ju redan ett busskort så jag behöver det inte iallafall!

tänk om dygnet hade 48 timmar istället för 24. om man gick i skolan varannandag och hade lika mycket att göra som man har på ett vanligt dygn, vad mycket skönare allt skulle vara då. det känns lite hemskt att säga det, men då skulle jag ha tid att plugga så mycket som jag behöver och jag skulle ändå ha tid att träna och göra roliga saker på fritiden, tvärtemot idag. jag var tvungen att smsa min tränare idag eftersom att jag inte kunde träna för att jag behöver plugga, och ändå hinner jag inte klart. senare på dagen fick jag även ett sms av min andra tränare som undrade om jag ville träna med elitlaget idag, klart som fan jag vill, men jag hinner ju inte! jag hade dessutom behövt gå på våran egen tränig då. 3,5 timmars volleyboll + 1000 timmars fysikplugg funkar lixom inte på ett vanligt dygn. någon mer än jag som har svårt att få tiden att räcka till?



bild: rebecka assio

såhär kan det se ut när man läser en falköpings människas status på facebook- inte allt för lätt att förstå alltså. så ni människor som klagar på mina lite mysko schmala uttryck jag använder mig av ibland borde sluta upp med det, jag skriver inte såhär iallafall! kanske ska ha en liten tävling om det är någon som kan lyckas översätta texten till förståelig svenska?

fjvt aka megafyle aka olsson fulles på larn aka goes på roberts gitar eller smales dresa aka smal eller pågen aka j&j aka hampius " vill ha ett par nya jeansehjåkladdkaka" aka goes pusss / dresa "jag är smal"

herregud, när jag kollade min facebook imorse fick jag en riktig chock. jag brukar ha runt 10- 15 vänförfrågningar om dagen kanske, men idag hade jag 64! människor- bloggen är inte ens stor än, haha. nej men seriöst, vad har hänt? någon som har länkat mig? skrivit om mig? tell me people!

förresten, alla ni nya läsare är också hjääääärtligt välkomna, me likey!

jag måste säga att jag tycker lite synd om vår söta lilla kung. det kan ju knappast vara någon som har missat boken "den ofrivillige monarken" som tydligen ska handla om baksidan av allt kungen har gjort. de som har skrivit boken kan bli dömda för förtal osv men de säger att de har folk som vittnar isf. herregud vad crazy- ofta våran lilla kung har varit på svartklubbar och festat loss med massa unga tjejer eller har haft ett "förhållande" i ett år som silvia dessutom visste om? vet inte riktigt vad man ska tro, men jag måste säga att när kungen skulle prata med pressen om det igår och han sa "för som jag har förstått är det här saker som hänt långt tillbaka i tiden." känns det som han försade sig på något sätt. han nekar ingenting utan har bara "förstått" att det hände för länge sedan. är våran kung en riktig liten badboy egentligen? hmm..



bild: http://kandisnytt.msn.se/index.cfm?objectid=98575

jag vill, jag vill, jag vill ha en ny mobil och såg att den här schmala tävlingen fanns så varför inte skriva en liten smörig motivering och vara med och tävla?





"jag vill ha en xperia mini pro för att jag inte riktigt klarar av de andra mobilerna som man kan köpa ute i butik just nu. touch + tangentbord är perfekta blandningen för mig, dock är cashflowet inte på topp så en extra julklapp vore inte fel!"

tänk om de skulle trilla ner en sån här i brevlådan nu, lite grymt isåfall!

bara för att jag inte alls vill tänka, jag vill att det ska vara som på film.

hej jag saknar er. hej jag saknar det.








bajs.

jag som på senaste tiden har varit lite smått skeptisk till att följa med familjen till fjällen under varenda vinterlov har kanske hittat lite lösningar iår. på sportlovet ska vi till åre och över nyår åker vi till grövelsjön/idre, har sett på facebook och hört flera människor som ska dit just då vilket jag mig happy happy happy! tänk om några av mina choompisar åker dit så jag slipper umgås med min superintressanta familj i en liten stuga i grövelsjön vid tolvslaget, eller faktiskt får chansen att utnyttja att vi är i åre där det är lite mer liv än där vi har varit tidigare. kom igen folk, tjaja på era päron och berätta sedan för mig när det funkar så ses vi där! (y)



hittade den här bilden från idre på pappas mobil, hur fasiken har han lyckats ta den?

jag har precis tittat på bloggaholic som är ett program som shire håller i och som paulina la upp på sin blogg. måste bara skriva det att jag blev verkligen tagen av det de pratade om. att paulina och dessie har så otroligt stort inflytande på unga tjejer och allt de får gå igenom som offentliga personer när de är så unga. haha, känner att jag låter som en gammal tant som sitter och skriver att de är unga osv. men jag som inte är en offentlig person (än, höhöhöh) kan ändå tänka mig in i pressen att blogga bra, ofta, att alltid vara perfekt, att få hatkommentarer och hatbrev och så vidare och alltid försöka hålla en god min i bloggen. tycker det är otroligt starkt utav dem!

det som känns ganska sjukt är att jag ser inte på några av sveriges "kändisar" som riktiga kändisar. visst skulle man reagera om man ser nån, säger en mening om det till den man är med och that's it lixom. men det verkar finnas otroligt många småtjejer där ute som verkligen ser upp till de här tjejerna, som ser dem som riktiga idoler och kändisar. jag tycker det är ofattbart verkligen. dessie har jag verkligen ingen uppfattning om hur hon är, läser inte heller hennes blogg, men paulina är ju en helt vanlig tjej verkligen. några i klassen va på samma fest som henne för några veckor sedan och hon umgås med folk från min skola, jag ser verkligen inte henne som någonting annat än en vanlig tonårstjej med en blogg.

hade jag sagt till mig själv för något eller några år sedan att jag skulle sitta och skriva det här hade jag antagligen aldrig trott mig själv. tidigare var jag så otroligt "kändiskåt" och kunde göra vad som helst för att träffa någon "kändis", få någons facebook eller msn osv. tycker det känns bra att jag har mognat ifrån det och istället faktiskt börjar förstå baksidan av allt, det är inte en dans på rosor att vara en offentlig person.
när jag började blogga i februari 2008 (hade en annan blogg då) gjorde jag det dels för att skriva av mig och dels för att lära mig. jag ville lära mig att skriva som de stora bloggarna gjorde, lära mig att bli sedd och att känna mig viktig. allt för att en dag kunna bli en av dem. självklart har jag fortfarande som ambition att bli en bättre skrivare, kunna formulera tankar och åsikter, kunna ta fina/intressanta/kul bilder och så vidare men hela konceptet med att länka min blogg överallt och göra allt för att bli "känd" lockar inte mig längre. jag vill att folk ska läsa min blogg och rekommendera den för sina kompisar osv och att den på så sätt sprids, inte att jag länkar min blogg överallt och luras för att få "klickningar", det ger mig inget och sådana "läsare" betyder ingenting, det är bara klick, ingen som faktiskt läser det jag skriver.


vad tycker ni om samtalet de hade under programmet?