jag får höra dagligen om hur otoligt smal jag är, att mina ben är äckligt smala osv, sanningen är att jag led av ätstörningar när jag var yngre ..
det var i 6,7, kanske början av 8an jag hade det, inte så starkt men tillräckligt för att räknas som ätstörning tror jag. ingen märkte något, men det var jag iochför sig noga med men ändå det visar att det inte var s mycket. det fanns dagar då jag kom hem till middagen och sa att jag redan hade ätit hos en kompis eller liknande och gjorde andra lite dumma saker bara för att gå ner i vikt.
nu är det ju så att jag bara har gett ut denhär bloggen till mina närmaste och jag skulle uppskatta om ni inte nämnde nått om det här till mig eller någon annan heller helst. vill ni av nån konstig anledning säga nått till mig om det, gör det helst inte face to face, det är inget jag tycker om att prata om..


det är jobbigt både för att vikt är ett känsligt ämne för många i vårat utseende fixerade samhälle, och för att tyvärr vissa av tankarna sitter kvar. det är väldigt olika från dag till dag, ibland ser jag mig i spegeln och ser ett par spinkiga äckliga ben och ibland ser jag en liten putmage som bara MÅSTE bort..


Så nu vet alla intresserade det och behöver inte nämmna för mig igen om hur smal jag är eller någonting .. (för att för det mesta vill jag faktiskt gå upp i vikt, jag menar hallå bröst saknas på min pinne till kropp)






Hoppas folk har det bra, och somsagt, säg inget till mig face to face !