.. och kanske även tvärtom verkar det som. massa känslor som jag har försökt förtränga sedan jag flyttade hem börjar bubbla upp mer och mer. när jag var i falköping och hälsade på var gråten så sjukt nära många gånger och jag mår verkligen inte bra av att ha det såhär. det är så många människor jag saknar, människor som betyder så mycket för mig som jag knappt ens har någon kontakt med längre.

tex: madde, vi började prata tack vare att du var kompis med sofie och jag tyckte du var så sjuk härlig person så jag skrev om dig på bloggen. du gjorde min dag den dagen genom att bara hälsa glatt på mig och du gjorde så många av mina dagar. min lilla arab, du ställde upp för mig om och om igen trots att jag förstörde både mig själv och dig. du har verkligen hjälpt mig så otroligt mycket, du har lärt mig massor och du har skyddat mig från så mycket. jag tycker det känns hemskt att vi har glidit ifrån varandra som vi har gjort, men jag förstår dig på ett sätt om du inte orkar mer. men jag måste bara säga att jag verkligen är tacksam för allt du har gjort och att du ska veta att du verkligen var värd att höra det först av alla. jag älskar dig!

och jag vet att det låter så otroligt töntigt när man skriver ner saker man känner. men det kanske är så det är, det är töntigt att känna känslor, eller iallafall att uttrycka dem. men jag har försökt och det är inte lätt. dessutom är jag trött nu så godnatt!