mamma bad mig nyss om någonting jag aldrig trodde hon skulle göra. hon bad mig att dygna. eller okej, inte riktigt men hon bad mig att gå upp (?) klockan två i natt för att sedan vara vaken till sju-åtta tillsammans med min lillebror. han ska tydligen iväg på någon kontroll av hans hjärna så han måste gå upp fem timmar tidigare än vanligt, dvs. klockan två senast- underbart!
jag tror iallafall att det blir mysigt, en låååång filmnatt med min kära broder är ju aldrig fel? måste säga att det känns som att jag är så mycket närmare de båda nu efter begravningen, vilket känns riktigt bra. och jag vet, jag tar upp begravningen rätt ofta, men jag skriver det jag tänker och morfar & begravningen är väl det som tar upp det mesta av min tanketid just nu- stå ut!