såg nyss "i taket lyser stjärnorna" för andra gången.. sjukt fin film! sist jag såg den satt jag med sofie, cissi och linn, av någon anledning slog inte filmen mig lika hårt då känns det som. men de är klart, allt känns ju alltid lite värre när man är ensam mitt i natten. jag har precis legat och gråtit som ett litet barn, tur att ingen såg mej! känner ändå lite samma som jag kände efter förra gången jag såg filmen. varför fan uppskattar vi inte det som vi har istället för att vilja ha mer hela tiden? dags att börja tänka på vad som är viktigt egentligen. och pappa, jag vet, du tror jag prioriterar andra saker i livet, men det är klart det du säger är sant. jag älskar er!

♥