nötskal utan nöt

dagen som var dömd till helvete för min del började konstigt nog ganska bra. inför svenska redovisningen kände jag mig knappt alls nervös och det kändes iallafall som att det gick okej, vetefan vad de som lyssnade tyckte i och för sig.. biologi redovisningen som jag hade varit lite små orolig för var inte heller något problem, han tyckte det var helt okej om man läste texten innantill med tanke på alla konstiga ord, vilket var en stor lättnad. överlag kändes hela skol dagen super lixom, jag var mega glad för att jag  hade redovisat utan att tyckt det var speciellt jobbigt. jag som alltid började skaka, stamma, blev helt röd i ansiktet och skämdes till tusen när jag skulle redovisa förut. mycket bra hanna! när jag vid mellanmålet fick reda på att vi skulle träna med killarna blev jag nervös på nytt. inte för att jag egentligen skäms för dem, men jag känner mej inte bekväm att träna med dem ändå. iallafall så var jag så glad så jag omvände den nervositeten till tagging istället. väl på träningen så blev det inte som alla sa, istället tränade vi själva med bollmaskinen. och fyfabianmedrödarosorirumpan vad sur jag blev då när jag gång på gång fick skjuta bollar/ spika på högerkanten, dvs där ingen vill vara med tanke på att övningen är servmottagsinriktad. efter träningen var slut hade jag mega damp inombords och valde att gå till gymmet i tio minuter eller nått. när jag kommer tillbaka så är ju självklart alla borta, utom nätet. så där stog jag sur som fan och fick ta bort nätet själv i en tom hall..

jag blir så irriterad, alla är likadana här och då menar jag nog mig själv oxå. det är alltid någon som man glömmer bort, något man själv struntar i och lämnar över till någon annan, någon man kan snacka skit om och någon man stör sig på. alla är så sjukt falska mot varandra på något sätt. jag menar inte att det som hände idag var någon speciellt stog grej, för det var det verkligen inte. men jag tycker över lag att vi har blivit för dåliga på att bete oss som ett lag, en grupp som ska hålla ihop och hjälpa varandra. dags att göra nått åt det här nu.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0