igår var första gången på sjukt länge jag kände mig nöjd och glad efter en träning och faktiskt inte hade ett dugg ont.. den glädjen dog snabbt ut under dagens träning. jag spelade så sjukt dåligt kändes det som och var typ rädd när jag stog i defence. dock antar jag också att prestationsångesten steg lite när jag såg att rig-eleverna var hemma och tränade med elit lagen, hade jag gått kvar hade det där kanske varit jag. eller nej det hade det inte, jag hade aldrig vågat prata med dave om jag skulle få träna med elit laget istället för mitt vanliga lag som kändes självklart för mig att komma tillbaka till. jag tror jag måste tuffa till mig lite faktiskt. ska jag komma någonstans inom volleyboll måste jag ju fan våga fråga om jag får va med elit/c killarna, gymma stenhårt extra för att inte bli skadad och skita i allt annat på träning. jag har börjat med att fila ner naglarna idag, ett stort steg för mig men nu är inte de ivägen längre iaf. då var det bara att sikta (och nå) toppen kvar då!